Den första tisdagen i varje månad tipsar Rosenlarv om en av sina favoritböcker på bokhandeln Hallongrottan i Stockholm. Kom förbi och lyssna på högläsning ur gamla och nya feministiska klassiker. Det enda de har gemensamt är att förlaget älskar dem passionerat.

Den här gången läser Moa Holmqvist ur Stina Aronsons Tolv hav. Diktsamlingen Tolv hav gavs ut under pseudonymen Sara Sand 1930, ett år innan romanen Feberboken. Där talar huvudpersonen Mimmi om ”dikter som jag haft djärvheten skriva vid dåligt ljus om nätterna”. Vi vill gärna tänka oss att det är Tolv hav hon menar, diktsamlingen som är blod, passion, purpurrödhet, djupaste allvar. Men lika ofta sarkasmer.

Ur Tolv hav:

Jagen
I mig bor en skara människor,
narrar, kärlekskranka, eremiter, danserskor.
Mitt liv är en byggnad av liv.
Jag är som ett vimmel, ett smutsigt marknadstorg. Jag stör mina egna andaktsstunder med mina larmande steg.
Jag stör mig med förbannelsens mångfald.
Ack då slår klängrosorna ut en morgon innan skimret har förvandlats till dag.
Jag dricker denna enda minut före blomningen som ännu är bara en aning.
Intet annat än mina skära klängrosor,
mina skära sagor,
kan skänka mig och jagen
en dryck stillhet
och hålla våra händer andaktsfullt tillsammans.

I samarbete med Sensus studieförbund.