Vi är Misfits! Queerfeministisk aktivism och anarkistiska visioner (storpocket)
Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 (häftad)
The Kiss Murder (paperback)
Bareed Mista3jil: True Stories from Lebanon (paperback)
Den amerikanska mardrömmen (pocket)
God dag kampsyster! Kvinnorna i extremhögern (inbunden)
Ers Majestäts olycklige Kurt (pocket)
Pittstim: 15 berättelser om att vara kille (pocket)
Inezza Prinsessa (inbunden)
Jag älskar dig så mitt hjärta brister (inbunden)
Vad gör jag här? En blogg av Susanne Mobacker
Blogg. Man skriver om vardagliga saker när man bloggar och har lite koll och undrar kanske vad alla andra gör och sen äter man lite mat och så går man tillbaka till datorn igen och så skriver man lite om när man åt mat och vad man ska göra ikväll, hänga med lite polare och undra vad man ska göra och ha fina kläder på sig och tuffa frisyrer och gå runt i staden och känna en hel del folk. Och vara lite snäll och glad.
Jag surfar runt på vårdguiden.
Jag tror nämligen att jag har fått navelbråck.
Det är i alla fall min senaste teori.
Jag har ofta teorier om sjukdomar.
Det står på vårdguiden att det är tarmar och fett.
Allt är tarmar och fett.
Vi har ätit lite middag.
Barnet sover.
Det har regnat nästan hela dagen.
Jag gick i regnet längs Hornsgatan.
Det var bara regn.
Min fru plockar med barnets leksaker.
Jag skriver den här bloggen.
Livet är förunderligt.
Livet är en berättelse om regn.
Jag var i småland för några dagar sen.
En kväll haglade det stora isbollar från himlen.
Jag sprang över grusvägarna.
Och skrattade.
Det var som ett krig.
Det var som att befinna sig på botten av en stor kittel.
Sen kom solen igen.
Och alla små salladsblad i grönsakslandet var trasiga.
Men det var bara salladsblad.
Vi bor i en ganska vanlig lägenhet.
Med lite krukväxter och böcker.
Vår katt flyttade för några veckor sen.
Nu har jag druckit lite te.
Och pratat med min fru.
Hon grät.
Jag hade en rosa mössa på mig.
Jag grät också.
Jag önskar mig ett hjärta av guld.
Jag drömde i natt att jag hade tappat mina tänder.
Mitt barn log mot mig när jag vaknade.
Sen fick vi bråttom och jag var irriterad.
En gång när jag var på Ibiza stod jag på en klippa vid havet.
Bergen såg ut som urtidsdjur in mot land.
Vår granne här mittemot är snäll.
Vår tvättmaskin är trasig så hon låter oss tvätta där.
Ibland tänker jag att jag borde sluta tvätta.
Nu ska jag sluta blogga.
Jag har aldrig bloggat förut.
Det verkar vara en konst.
När navelbråcket blir hårt och ömmar måste man söka akut vård.
Susanne Mobacker brukar inte blogga, brukar faktiskt nästan ingenting på nätet,kan bara swedbank och hotmail. Har ett gammalt kafé i Hornstull med uppgrävd trottoar framför. Det luktar så äckligt när man gräver i asfalt. Det borde vara förbjudet.
Hallongrottans poetiska boktips:
Jaget är människans mest framträdande sinnessjukdom av Hanna Hallgren
Handflata av Joakim Andersson, Annika Boholm, Athena Farrokhza, Tova Gerge, Sara Hallström, Karl Larsson, Pascal Prosek och Jenny Tunerdal
Rötter smälter av Sara Hallström
Hennes vård av Mara Lee
Men hur små poeter finns det egenligen av Eva-Stina Byggmästar
Lyrikvännen nr 4 2009 tema skräck
Från en som aldrig bloggar förr är del 7 i följetongen Hallongrottans sommarbrev som kommer att publiceras här varje tidsdag och torsdag 16/6 - 1/9.
Hej gemensamma vänner av Hallongrottan. Idag var sommarens första varma och samtidigt regniga dag. Ett perfekt väder att botanisera bland grottans allra mest förbjudna –yet– tillgängliga serier.
Jag har länge planerat att välsigna en dag till ohämmat porrseriesurfande. Bredvid mig har jag nu en hög av Bittes handplockade, mest rekommenderade semesterdirty i ritad form. Bitte och jag började med att prata lite om varför vi gillar seriemediet för erotiska berättelser.
– Förutom att man slipper problematiken med porrbranchen så ger ju serier möjligheten att göra något helt annat. Att man kan skapa helt andra landskap, andra världar och kroppsformer där man inte nödvändigtvis förhåller sig till en sexistisk ordning, utan kan berätta om det man är intresserad av, menar Bitte.
För min del tänker jag att ingenstans lyckas berättelser om sex vara så roliga och absurda som i serier. Alltså den här eftermiddagen har varit en nästintill obeskrivlig upplevelse. Men jag ska göra ett försök:
Var det ansträngande? Sånär som på Meatmen An anthology of gay male comics, så nej, verkligen inte.
Har jag roats? Mer än på bra mången dag och år.
Är jag kåt? Inte nu längre.
Har jag fått nog? Nej.
I min jakt blev det jag kom över en hel del queerserier. Bitte hävdar att dessa titlar strängt taget inte klassas som porr, och för hennes omdömme viker jag mig, men ha snusk i åtanke när ni läser mina reflektioner.
Högen av serier jag tagit mig igenom består av Small favors av Colleen Coover, Den frigjorde mannen av Ralf König I ringen av Tiitu Takalo, Drift av Liv Strömquist, Cowgirls av Karolina Bång, antologin Meatmen och Trollkungen av Kolbeinn Karlsson.
Den sista var dagens finaste överraskning. Ett fantastiskt surrealistiskt och känsligt bögbear-epos. Suggestivt och vackert. ”Här i skogen är vi ewoker. Ewoker känner ingen skuld”. Okej inte så porrigt, verkligen inte, men dagen är lång och den här debuten är det mest spännande som slagit serieSverige i år.
Mycket mer sexyness får man i Karolina Bångs fanzin Cow-girls som är vad det låter som. Ångande flatcowboys knullar varandra i naturen, i baren, på tågvagnen. Jag skrattade högt åt Karolinas texasengelska i första numret och saknar den i uppföljaren, men what the fuck, sexet och hattarna håller i sig.
Men sexigast av de sexiga och roligast av de roligaste är Colleen Coovers Small Favors. Jag kommer vara Bitte evigt tacksam för att hon ledde mig till kvinnan vars måtto är att vackra sexiga kvinnor gör folk glada. Hon har gjort mig exalterad. Om du tänker dig något lika fantasifullt som Alice i Underlandet, roligt som Love & Rockets och snuskigt som dina fantasier, så börjar du närma dig Small favors. Vår huvudperson mastruberar så ofta att hon förses med ett eget samvete a´la Benjamin syrsa, bara mycket sexigare än så. Ett litet snyggt, kåt samvete som heter Nibbil. Petit som en teskedsgumma och påhittig som en mycket påhittig svinkåt person.
Jag vill avsluta med att säga något om Den frigjorde mannen, där Ralf König häcklar både heteromannen och allas vår nitiske dyrkan av densamme. Den här är så smart och magsårsframkallande att jag ryser vid åtanken på hur bögarna Tora och Göran vrider sig själva ut och in i förhoppning att få knulla med hetero-Krister. Ryser därför att jag både varit redo att sälja ut mig själv för hetero-Krister och för att jag liksom Krister ofta oombett gått på om mina straighta relationsbesvär för öron som blöder av behov att lyssna på något annat.
Jag läser serier för att det är så jävla roligt, det är en grej som är helt fritt från ansvarstagande duktighetsbehov. Men varje jävla gång vidgas min horisont obevekligen. Det är ett nödvändigt ont jag kan leva med.
Trevlig läsning önskar Sonja Schwarzenberger Chefredaktör på Bang och fan av Hallongrottans mörkaste hemligheter
Sonjas boktips, (klicka på omslagen för att läsa mer)
I tjugoårsåldern försökte jag hitta böcker som kunde få mig att förstå mer om hur det var att dejta killar, som kunde ge mig en föraning om hur mitt liv skulle bli. Som belyste hur andra svenska bögar levde sina liv, hur de såg på sig själva. Jag kom inte över så mycket. Lite komma ut-historier. Lite paralyserande hivnojja. Lite gammalt hymlande och självhat. Och det blev inte bättre med tiden. I takt med att homon blev mer synliga i Sverige i mitten av nittiotalet kunde man ha förväntat sig en explosion i bögskildringar. Den svenska bokmarknaden har ju exploderat på alla sätt. Men av någon anledning skrev mycket få, om ens någon. Och mycket lite översattes. Så jag fick söka mig till engelska böcker.
The Farwell Symphony av Edmund White läste jag maniskt mellan föreläsningarna på universitetet. Sen kastade jag mig över Christopher and His Kind (som berättar ocensurerat om Isherwoods tid i Berlin – det som sedan skulle bli hans två Berlinromaner som sedan blev musikalen Cabaret). Efter att ha läst Faggots, Giovanni’s Room och The Naked Civil Servant kändes det som att jag i alla fall hade en 10-poängskurs i bögerier och bögliv bakom mig. Jag var i alla fall inte helt obildad. Lägger man till kunskapen från filmer som The Torch Song Trilogy, Boys in The Band och lite Fassbinder kanske man rent av skulle kunna kalla det en hel grundkurs. Jag hade dessutom turen att hitta vänner som också letade romaner, biografier och filmer och var intresserade av rötterna i vår identitet, erfarenheterna från andra som redan gjort det här racet, perspektiv från bögar som såg helt annorlunda på moral och ideal än vad man gjorde i vår lokala avkrok.
Jag avundas inte killar som sjäva vill påbörja en liknande utbildning i dag. Nästan inget har hänt. Det är helt enkelt en snårig väg, med få mentorer eller förebilder. Svensk bögkultur är skral och fattig. Det gäller inte bara böcker. Jag är djupt övertygad om att en identitet som inte skildras genom konst, film och litteratur blir plattare och trängre än den behöver vara. Utan tillgång till svenska bögskildringar är vi utsatta för en ännu större amerikanisering än det övriga samhället, brukar jag tänka. Själv översatte jag det polska fjolleposet Lubiewo för att vidga perspektivet med något helt annat. Och för att det är en förbannat bra bok. Den tvingar oss att fundera över hur fjollkulturen blev bögkultur och hur den processen egentligen gick till.
(Illustration för ett samtal om Lubiewo i Hallongrottan 18/11-08)
För någon vecka sedan skrev kritikern Eva Johansson en ovanlig krönika i Svenska Dagbladet. Ovanlig för att den efterlyste mer böglitteratur – både svensk och översatt. Ovanlig för att hon visade hur torftigt utbudet av böcker skrivna med bögögon är på svenska. Det är inte många som ser detta. De flesta verkar tycka att medierna och samtiden drunknar i bögerier. Men de brukar inte se hur det ser ut i kulturen i stort. Där är det egentligen bara teatern som håller ställningarna. Jag lovar att dra mitt eget strå till stacken. Vi kan väl alla börja läsa och efterfråga. De av er som har den läggningen kan väl också översätta och ligga på förlagen. Men mest vädjande tittar jag på er som skriver. Skildra även detta. Fundera, beskriv, berätta, behandla, förvandla, dröm, tråna, gräv upp och gräv fram. Vi är i desperat behov av en svensk böglitteratur, en svensk bögkultur som har något att säga.
Stefan Ingvarsson, biträdande förläggare på Atlas, översättare och medförfattare till boken Bögjävlar.
Hallongrottans böglitteraturtips (klicka på omslagen):
Förhaxad av Foucoult av Patricia Duncker
Spelar Roll av Hans Olsson
Lubiewo av Michal Witkowski
Skönhetens linje av Alan Hollinghurst
Min bror och hans bror av Hakan Lindqvist
Ibland bara maste man av David Levithan
Vi behöver en böglitteratur! är del 5 i följetongen Hallongrottans sommarbrev som kommer att publiceras här varje tidsdag och torsdag 16/6 - 1/9.
2/2 kl. 19.00 Magnus Linton och Niklas Orrenius i samtal med Annika Hamrud om De hatade: om radikalhögerns måltavlor och Sverige forever in my heart.
9/2 kl.19.00 Fattigsverige i ny tappning - Nej tack! Samtal med Susanna Alakoski, Sara Hansson och Lotta Vilde Wahl.
14/2 kl. 19.00 Hallongrottan och Queertopia presenterar alternativt Alla hjärtans dag-firande.
16/2 kl.19.00 Bögskräck! Filmkväll på Hallongrottan
25-26/2 kl. 12-17 (båda dagarna) Barnlitteraturfestival i Hallongrottan!
27/2 kl. 10-16 Konferens om barnlitteratur på Bio Rio
_______________________________
Alle läser just nu: Flicka möter pojke av Ali Smith
Lotta läser just nu: Supertanten av Elin Ek
Nominera, klaga eller tipsa längst ner här.
Kolla in Dyke Hards trailer!
