Ett plejs för såna som oss? Tja - det beror på vad “oss” betyder. Inte “oss” funktionshindrade i alla fall! För det är ju en källarlokal - med en brant trappa ner.
Vi med rullstol eller rullator - hur ska vi kunna ta oss in? Eller vi som av vilken anledning som helst har svårt att gå i trappor.
Vi är inte inkluderade i Högkvarterets gemenskap. Vi är inte medräknade. Vi är inte “oss”. Vi är “dom”.
Vi förstår att du är besviken, ledsen och arg. Det är, som vi mailat med dig och FHOBIT om, vi också. På att det ska vara så förbaskat svårt att få till en lokal för barverksamhet i Stockholm, att det kostar miljontals kronor. Som en verksamhet som bygger på queer och feminism med DIY-rötter rakt igenom, hade vi inget val annat än att tacka ja när erbjudandet om Judys kom. Vi har inga miljoner, tyvärr. Så det blev Judys eller ingenting.
Det här är Högkvarterets första försök till lokal. Om vi får in pengar kanske vi om några år kan ta stapplande steg upp till gatuplan, och stå på egna ben, så att säga. Det har hela tiden varit, och förblir vår dröm och vision. Att ha råd med ett ställe som är tillgängligt för alla. Tills dess erbjuder vi bär- och ledassistans, samt försöker jobba med tillgänglighet på andra sätt. Ge oss gärna råd, tips och uppmaningar om du tycker vi missar grejer som skulle kunna åtgärdas.
Det är lätt att vara förstående, så länge det inte kostar pengar…
Jag tycker att ni borde ha valt “ingenting” hellre än Judys, och fortsatt hyra in er i andra, mer tillgängliga, lokaler - tills ni kunde hitta en egen permanent, tillgänglig lokal.
Att läsa om alla trevliga evenemang, som ni ordnar i en lokal dit jag med flera inte har tillträde, känns som ett slag i ansiktet.
Jag är trött på att kompromissa och säga, “Visst, jag förstår att man utesluter mig. Mina behov är ju så jobbiga och dyra, det är klart att jag inte kan begära att få vara med i gemenskapen”.
Jag kommer att fortsätta hävda att ni har valt fel väg att gå, när ni valde att utesluta en hel grupp människor från er gemenskap!
(Men ni kan trösta er med att ni inte är ensamma. Nästan alla gayställen i Stockholm har gjort likadant!)
Jag förstår att du är trött på att kompromissa. Vi med. Därför valde vi att öppna ett eget ställe, för att vi fick kompromissa sjukt mycket med de ställen vi var på förut. Nej, ni får inte ha sådana kläder på er i vår lokal, nej ni kan inte hångla sådär mycket och samkönat i vår lokal, nej ni kan inte visa den filmen osv. Eller det faktum att den enda lokal som vi samarbetat med som faktskt hade en ramp och hiss valde att förvara sina ölfat i hissen, något som vi som klubbarrangörer inte hade ett knyst att säga till om. Kändes ganska pissigt att kompromissa med.
Som vi anger på vår hemsida har vi jobbat så mycket vi kunnat, med hjälp från Utopia, med anpassningar av lokalen. Vi har t.ex. markerat i trappan så att personer med synnedsättningar ska kunna gå i den bättre, vi har bytt ut och lagt till halkskydd i hela lokalen, anpassat hemsidan, samt jobbat med att undersöka hur vi skulle kunna få fram den miljon kronor det skulle kosta att installera en hiss och en toalett. Dessutom erbjuder vi ALLTID led och bärhjälp för att ytterligare tillgänglighetsgöra lokalen.
åh, helt fantastiskt!
Ett plejs för såna som oss? Tja - det beror på vad “oss” betyder. Inte “oss” funktionshindrade i alla fall! För det är ju en källarlokal - med en brant trappa ner.
Vi med rullstol eller rullator - hur ska vi kunna ta oss in? Eller vi som av vilken anledning som helst har svårt att gå i trappor.
Vi är inte inkluderade i Högkvarterets gemenskap. Vi är inte medräknade. Vi är inte “oss”. Vi är “dom”.
Jag känner mig sviken. Och ledsen. Och arg.
Hej Kait och alla andra!
Vi förstår att du är besviken, ledsen och arg. Det är, som vi mailat med dig och FHOBIT om, vi också. På att det ska vara så förbaskat svårt att få till en lokal för barverksamhet i Stockholm, att det kostar miljontals kronor. Som en verksamhet som bygger på queer och feminism med DIY-rötter rakt igenom, hade vi inget val annat än att tacka ja när erbjudandet om Judys kom. Vi har inga miljoner, tyvärr. Så det blev Judys eller ingenting.
Det här är Högkvarterets första försök till lokal. Om vi får in pengar kanske vi om några år kan ta stapplande steg upp till gatuplan, och stå på egna ben, så att säga. Det har hela tiden varit, och förblir vår dröm och vision. Att ha råd med ett ställe som är tillgängligt för alla. Tills dess erbjuder vi bär- och ledassistans, samt försöker jobba med tillgänglighet på andra sätt. Ge oss gärna råd, tips och uppmaningar om du tycker vi missar grejer som skulle kunna åtgärdas.
Vänliga hälsningar
Högkvarteret
Det är lätt att vara förstående, så länge det inte kostar pengar…
Jag tycker att ni borde ha valt “ingenting” hellre än Judys, och fortsatt hyra in er i andra, mer tillgängliga, lokaler - tills ni kunde hitta en egen permanent, tillgänglig lokal.
Att läsa om alla trevliga evenemang, som ni ordnar i en lokal dit jag med flera inte har tillträde, känns som ett slag i ansiktet.
Jag är trött på att kompromissa och säga, “Visst, jag förstår att man utesluter mig. Mina behov är ju så jobbiga och dyra, det är klart att jag inte kan begära att få vara med i gemenskapen”.
Jag kommer att fortsätta hävda att ni har valt fel väg att gå, när ni valde att utesluta en hel grupp människor från er gemenskap!
(Men ni kan trösta er med att ni inte är ensamma. Nästan alla gayställen i Stockholm har gjort likadant!)
Hej igen Kait,
Jag förstår att du är trött på att kompromissa. Vi med. Därför valde vi att öppna ett eget ställe, för att vi fick kompromissa sjukt mycket med de ställen vi var på förut. Nej, ni får inte ha sådana kläder på er i vår lokal, nej ni kan inte hångla sådär mycket och samkönat i vår lokal, nej ni kan inte visa den filmen osv. Eller det faktum att den enda lokal som vi samarbetat med som faktskt hade en ramp och hiss valde att förvara sina ölfat i hissen, något som vi som klubbarrangörer inte hade ett knyst att säga till om. Kändes ganska pissigt att kompromissa med.
Som vi anger på vår hemsida har vi jobbat så mycket vi kunnat, med hjälp från Utopia, med anpassningar av lokalen. Vi har t.ex. markerat i trappan så att personer med synnedsättningar ska kunna gå i den bättre, vi har bytt ut och lagt till halkskydd i hela lokalen, anpassat hemsidan, samt jobbat med att undersöka hur vi skulle kunna få fram den miljon kronor det skulle kosta att installera en hiss och en toalett. Dessutom erbjuder vi ALLTID led och bärhjälp för att ytterligare tillgänglighetsgöra lokalen.
MVH
Högkvarteret