”Försöker du banta? Så ofeministiskt av dig!”
Så sa en väninna anklagande till mig på 80-talet, när gränserna var tydligare än nu.
En god feminist skulle inte tänka på sitt utseende. Hon skulle gå i snickarbyxor och stubbat hår och inte bära smycken.
(I motsats till post-feministerna, som skulle vara skitsnygga först och främst, och sen fick ideologin komma i andra hand.)
Fast fet skulle man ju inte vara, förstås. Man skulle äta groddar och vara nyttig.

Nu blev det inte så mycket av den där bantningen. Bara ett tappert försök, som slutade i besvikelse och resignation.
Och den lite hopplösa frågan:
”Får Feta Feminister Finnas?”

På 90-talet hölls en helg med detta tema på Kvinnohöjden i Dalarna. Vi var ett gäng feta feminister som skulle samsas med smalisarna i köket och matsalen. De tittade undrande och lite förskräckta på oss när vi bullrade in och tog plats. Men aldrig kunde vi känna att vi var en av dem.
Innan vi lämnade gården satte vi upp en lapp på anslagstavlan: ”Målet är inte att bli smal – Målet är att bli fri!”.

Femton år senare har jag tagit steget och gjort Operationen. Den som man går ner i vikt av. Den som jag alltid varit så mycket emot, såsom god feminist från 80-talet. Man ska inte vara så desperat att bli smal att man låter operera sig!
Men nu handlade det inte om utseende längre. Det handlade inte om att passa in i några mallar för hur en feminist ska se ut.
Nu handlade det om liv eller död. Jag hade nått vägs ände. Det fanns inga val kvar.

Efter operationen har jag varit till helvetet och tillbaka. Jag har ångrat mig bittert många gånger. Jag kunde lika gärna vara död, har jag tänkt. Det är inget liv, att må så här dåligt.
Men nu sitter jag här ändå. Smalare. Rörligare. Friskare.
Men friare? Det vet jag inte.
Det kanske krävs något mer. En gemenskap, kanske?
En gemenskap där feminister och hbt-folk och funktionshindrade och alla normalstörda kan se varandra som vi är, och inte kräva att vi ska ändra på oss för att duga.
Jag hoppas att vi hittar fram till den.

Kait Bessing

Kait Bessing är aktiv i föreningen FHOBIT (funktionshindrade HBT-personer), jobbar på Synskadades Riksförbund Stockholm, läser massor av flatlitteratur och har varit feministiskt engagerade sedan 80-talet

Får feta feminister finnas? är del 1 i följetongen Hallongrottans sommarbrev som kommer att publiceras här varje tidsdag och torsdag 16/6 - 1/9.

Hallongrottans boktips om fett och feminism:

Fat is a Feminist Issue
Fettpaniken
The Beauty Myth
Varje dag har vi en liten tävling
Stor
Jonathan och kroppen