Poesiläsning med Karin Lundegård och Helena Öhman
ur deras debutböcker Sätta Segel och Timotej

Karin Lundegård (f. 1990) och Helena Öhman (f. 1989) har skrivit en diktsamling var som projektarbete under sista året på gymnasiet, och det är främst ur dessa böcker som de kommer att läsa under kvällen. De kommer varva diktläsandet med att berätta om dikterna och sitt skrivande, och om var de befann sig i livet när böckerna kom till. De kommer även att berätta om relationen till varandra – hur de känt varandra sedan högstadietiden och hela tiden haft skrivandet som ett stort gemensamt intresse, och hur de nu träffas för första gången (!) just på grund av att de båda gett ut sina dikter i bokform.

Karin:

Under tiden som jag har arbetat med Sätta Segel så har det funnits folk som har tvivlat på att jag ska lyckas med bedriften att få ihop en hel bok. Det har då känts otroligt bra att känna någon som man vet har lyckats med samma jätteprojekt – nämligen Helena. Därför kom jag med ens att tänka på henne när idén om en poesikväll föddes under min praktik på Hallongrottan i våras.

Min poesi handlar mycket om livet och det eviga, tankar om vad jag gör här och hur jag kan få det jag gör att kännas meningsfullt. Jag skriver också mycket om själva skrivandet och dess natur – vad ger det mig egentligen? Varför skriver jag? Mina dikter behandlar min omvärld och mina känslor för det jag ser och hör och dem jag har omkring mig. Det är oftast där själva kärnan finns – orden runt om kärnan är något man som läsare, eller lyssnare, måste ta sig igenom för att förstå vad en dikt verkligen handlar om.

Helena:

Timotej skrev jag för ett år sedan, som ett projektarbete. Nu, ett år senare känner jag mig fortfarande stolt över mitt projekt. Det ligger mycket känsla och många timmar av skrivande och pysslande bakom boken. Ett sådant projekt håller man nog kärt ganska länge, även om nya är på gång, som känns än mer utmanade.

Mina dikter innehåller många miljöbeskrivningar, liknelser och symboler. Ofta med anknytning till naturen. Mycket av texten måste man som läsare tolka mellan raderna. Tänka efter. Mitt mål med boken var att inte skriva mina läsare på näsan; utan tillåta dem att långsamt landa i sin egen tolkning.

Timotej behandlar vår omvärld, människan i stort, hur det är att växa upp och att drömma; önska sig en framtid. En del dikter ekar av tomhet och obesvarade frågor, medan andra beskriver lycklig kärlek och vänskap.

Båda diktsamlingarna kommer att finnas till försäljning under kvällen – tillsammans med förfriskningar och tilltugg.

Välkomna!